Besök 5, naturrutan!

Hej hej! Jag var idag iväg på mitt femte besök, vilket också var det sista. Det blåste på som vanligt men klarblåhimmel och sol gjorde besöket ganska bra. Två måsar slogs med vinden när dom försökte flyga ut på sjön. Platsen hade blivit ännu mer grön och min Oxel ser verkligen ut som ett fint träd nu, inte lika naket som vid första besöket. Liljekonvaljen hade blommat ut lite mer. 

För några veckor sen var det inte lönt att ta ett sådant här foto på denna Oxel! Men nu när trädets knoppar slagit ut är det fint. 

Blommorna är sakta men säkert påväg.

Min lilla Rönn sen besök nummer ett har växt till sig lite.

En stackars vitsippa kämpar :)

Björken är grön och fin vid strandkanten. 

Livboj!  Snart badsäsong :)

Bjuder på en bild på hela stranden. 

Översiktsbild! Man ser att det blåser! 

Nu har jag som sagt varit på mitt sista besök i naturrutan. Det har vart trevligt att se hur naturen och växterna förändrats till det fina som sommaren har. Jag skrev i första inlägget om att detta är ett bra ställe för barn då vattnet är långgrunt och det finns stora ytor skog att vistas och uppleva. Sandviken erbjuder barn att användbara alla sinnen. Detta beskriver Birgitta Brugger (1999) i friluftslivets pedagogik som något positivt och utvecklande. Anders Szczepanski (2007) skriver i utomhuspedagogik som kunskapskälla att utomhuspedagogik brister i att det inte finns tillräckligt många lämpliga ställen att vara på. Sandviken skulle vara ett väldigt bra ställe att ta sig till då man enkelt kan ha tillsyn på alla och på ert enkelt sätt också kan begränsa området. Szczepanski (2007) skriver vidare att kortare besök i naturområden ger återhämtning, vilket resulterar i tillfredsställelse i skolan eller arbetsplatsen. Naturen gör oss piggare och koncentrationen blir bättre. 

Jag kan absolut hålla med om detta. Det finns dagar man är otroligt trött och då kan en promenad i naturen göra så att man piggnar till och orkar med resten av dagen bättre.